Mytomspunnen charterresa Systrarna på Kreta av Anna-Maria Ekblad

Läses bäst:
Om du funderar på en resa till Kreta – vare sig det handlar om drömmar eller du faktiskt planerar att åka iväg – är den här boken ett måste. Inte bara får du charterresans alla karaktäristiska inslag på gott och ont, utan även mord och dramatik på högsta nivå. Turistorten befinner sig dessutom invid ett skuggland befolkat av ett hemligt mytiskt sällskap. På samma gång en vardaglig sällskapsresa som dess raka motsats.
Folkbildaren och populärhistorikern Alf Henrikson skrev i de på sin tid mycket uppskattade böckerna Antikens historier (I-II) ”att det forna Greklands urtidsmyter är invecklade och krångliga, stundom rätt barbariska och ibland motsägande.” Redan på den tiden betraktades de mest som lovligt råmaterial att göra skönlitteratur av.
Den traditionen har Anna-Maria Ekblad följt i Systrarna på Kreta. I centrum står ett urgammalt sällskap som skipar rättvisa på sitt eget sätt. Sammanslutningen har inspirerats av gudinnan Gaia och består av kvinnor som på olika sätt har blivit illa behandlade.
I den grekiska skapelseberättelsen är Gaia jorden och föddes av Chaos. Hon gav i sin tur upphov till Uranus, himlen. Uranus visade sig bli en hård och grym far. Han spärrade in sina barn i ett fängelse där varken sol eller måne lyste. Gaia blev så upprörd över hans beteende att hon eggade sin son Kronos till uppror och hämnd och försåg honom för detta ändamål med en skarp lie. Med detta vapen gick Kronos lös på Uranus och högg av honom hans manslem, som föll ned i havet.
Redan två dagar efter att försommarveckans charterresenärer har anlänt till Kreta från Sverige hittas en av dem död på hotellrummet. Det mesta tyder på självmord även om det finns oklarheter kring dödsfallet. Snart dör ytterligare en person på samma sätt. Är det verkligen självmord? Polisen och hotellet vill lägga locket på för att inte skrämma bort turisterna. Anna Lindblom gör sin första säsong som reseledare på Kreta. Hon trivs med jobbet och arbetskamrater, men det hindrar henne inte att på egen hand att undersöka vad som verkligen har inträffat.
Trots att det är Anna som driver handlingen framåt kan man egentligen inte tala om någon huvudperson i romanen. För kompositionen i denna första av Ekblads charterdeckare är skriven närmast som en kollektivroman där trådarna löper kors och tvärs och perspektiven ständigt flyttas fram och tillbaka mellan en brokig skara av karaktärer – på samma sätt som i den mytologi romanen hämtar så mycket näring ur.
Utan att vilja avslöja mer om handlingen i Systrarna på Kreta lever dramatiken väl upp till sin antika förlaga. Här finns samma komplexitet och det är inte alldeles klart att det är förövaren som är ond och offret god. Var går gränsen mellan lag och rätt? Berättelsen ger även en realistisk skildring av livet på charterresan och är nästan lika späckad av fakta om Kreta som en reseguide.